Transplantation utan immunhämning

Vårt immunförsvar är snillrikt designat för att känna igen och angripa allt främmande i vår kropp – virus och bakterier såväl som cellförändringar och främmande vävnad. Det gör att vi kan bota oss själva från förkylningar och det skyddar även mot cancer. Men eftersom immunförsvaret också reagerar mot främmande organ blir det problematiskt då man transplanterar till exempel en njure från en människa till en annan. För att kroppen inte ska stöta bort det transplanterade organet krävs livslång behandling med preparat som hämmar immunförsvaret.
– Transplantation är en mycket bra behandling som ofta ger god livskvalitet. Men baksidan med medicinerna är ökad risk att få infektioner och även cancer eftersom immunsystemet blir nedsatt, säger David Berglund, docent i immunologi vid Uppsala Universitet.

Biverkningarna av de immunhämmande medicinerna är förutom ökad benägenhet för infektion av virus, bakterier och svamp samt ökad cancerrisk även läkemedelsspecifika, det vill säga att preparaten i sig kan medföra till exempel diabetes, neurologiska problem, skakningar, svårigheter med motoriken och ökad behåring.
När David Berglund för tio år sedan som ung underläkare kom i kontakt med patienter som skulle få nya organ slogs han av att de måste ta så många mediciner, före och i synnerhet efter transplantationen. Han reflekterade också över att behandlingen inte utvecklats nämnvärt de senaste 20 åren. Så blev han intresserad av att arbeta för att förbättra behandlingen för patienter som organtransplanteras och valde att bli immunolog.

Nu ingår han i ett omfattande forskningsprojekt som pågår i Uppsala, Stockholm, Boston och New York, där både läkare, akademin och industrin ingår. Efter många års forskning har teamet kommit fram till en behandling som nu har prövats kliniskt på ett mindre antal patienter i USA som transplanterats med organ från levande donatorer.
– Sju av de tio patienterna har slutat med all immunhämmande medicinering och vid uppföljning flera år senare så har resultaten varit mycket goda där patienterna levt helt utan immunhämmande behandling. De tre övriga kunde av olika skäl inte sluta med den immunhämmande behandlingen, säger David Berglund.
Behandlingen innebär dels att ett specifikt läkemedel ges vid transplantationen, som riktar in sig mot just de delar av immunsystemet som är inställt på att angripa transplantatet. Av kroppens avancerade immunsystem är det nämligen bara en liten del som är problematisk. Men traditionell immunhämmande medicin sätter ned hela immunsystemet.
– När man ger detta nyckelläkemedel i tre doser vid transplantationen lär sig immunsystemet att inte angripa det främmande organet. Det sker genom så kallade regulatoriska mekanismer och gör att immunsystemet så att säga blir blint för organet, förklarar David Berglund.
Vanlig immunhämmande medicin ges också, men i lägre doser, och man trappar ned i upp till tolv månader för att sedan sluta helt.
Ytterligare en del av behandlingen innebär att man i samband med att man tar organet från donatorn också tar celler från blodbanan och tillför den som ska transplanteras.

Sju av de tio patienterna har slutat med all immunhämmande medicinering.

Just nu tillverkas det nya läkemedlet i större skala för att teamet ska kunna testa behandlingen på fler i en utvidgad studie. Det behövs mer data innan de kan dra säkra slutsatser.
– Vi räknar med att inkludera ett par hundra patienter i en ny studie som kan vara igång inom ett år i USA, Sverige och övriga Europa. Jag uppskattar att det kan ta tre till fyra år från att vi startar tills studien är avslutad, men det tar alltid längre tid än man tror.
David Berglund betonar att det är viktigt att gå försiktigt fram och inte ta för stora risker.
– Transplantation är redan i dag en bra behandling, särskilt på kort sikt. Och det är viktigt att patienter följer läkarnas ordinationer och tar sina mediciner. Men jag, och många med mig, är övertygade om att behandlingen kan göras ännu mycket bättre och vi ska sträva mot att transplanterade patienter ska kunna leva så friska liv det bara går.

Vid Gelinsymposiet den 5 oktober i Göteborg kommer David Berglund hålla ett föredrag om forskningsprojektet. Stiftelsen Lars-Erik Gelins Minnesfond delar sedan 1982 ut bidrag till forskning inom transplantationsområdet. En som har fått bidrag är David Berglunds bror Erik Berglund, som också är läkare och ingår i forskningsprojektet.

Text: Sara Norman