Omkring var tionde person beräknas ha någon form av kronisk njursjukdom, CKD. Trots det är sjukdomen fortfarande relativt osynlig i svensk hälso- och sjukvård. Många personer har nedsatt njurfunktion utan att ha en registrerad diagnos och riskerar därför att inte få den uppföljning och behandling som rekommenderas.
Samtidigt har möjligheterna att förebygga och bromsa njursjukdom utvecklats snabbt. Med tidigare upptäckt, strukturerad riskbedömning och rätt behandling går det i många fall att bromsa sjukdomsförloppet och minska risken för både njursvikt och hjärt-kärlsjukdom. Kunskapen finns – nu behöver vården använda den mer systematiskt.
Ett stort diagnostik- och behandlingsgap
I dag finns flera viktiga nationella kunskapsunderlag för njursjukvården. Det finns bland annat ett nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom, Svenskt Njurregister och kvalitetsindikatorer inom Primärvårdskvalitet. Men det saknas nationella riktlinjer som samlar och tydliggör vilka insatser som bör prioriteras i hela vårdkedjan.
Idag finns brister i vården. Personer kan ha tydliga laboratoriemässiga tecken på kronisk njursjukdom utan att sjukdomen identifieras och registreras. Det finns därmed ett diagnostikgap. Det finns också ett behandlingsgap. Även när sjukdomen är känd når evidensbaserade behandlingar inte alltid fram till patienterna eller följs upp på ett systematiskt sätt.
Dessutom finns skillnader mellan regioner och verksamheter när det gäller diagnostik, uppföljning och behandling.
Riktlinjer kan göra vården mer jämlik
Njurförbundet och Svensk Njurmedicinsk Förening menar att nationella riktlinjer skulle kunna bidra till att minska dessa skillnader.
Riktlinjer kan bland annat tydliggöra:
- vilka personer som bör identifieras och utredas för kronisk njursjukdom,
- hur njurfunktion och albuminuri ska användas för riskbedömning,
- vilka patienter som bör erbjudas njurskyddande behandling,
- hur patienter bör följas upp,
- när specialistvård bör kopplas in,
- vilka kvalitetsindikatorer som bör följas nationellt,
- och vilka målnivåer vården bör sträva efter.
Det handlar alltså inte om att ta fram mer kunskap för kunskapens skull. Det handlar om att se till att den kunskap som redan finns används i vården – oavsett var i landet patienten bor.
Ett viktigt läge att agera
Behovet av att agera är särskilt stort eftersom behandlingsmöjligheterna har utvecklats snabbt. I dag finns flera behandlingar som kan skydda njurfunktionen och samtidigt minska risken för hjärt-kärlsjukdom.
Kronisk njursjukdom är dessutom nära kopplad till bland annat diabetes, högt blodtryck, obesitas och hjärt-kärlsjukdom. Njurarna är en central del av det kardio-renala-metabola sjukdomskomplexet, där sjukdomar i hjärta, kärl, njurar och metabolism påverkar varandra.
Det gör tidig upptäckt särskilt viktig. När njursjukdomen har utvecklats till njursvikt kan patienten behöva dialys eller transplantation för att överleva. Det är livsuppehållande behandlingar, men de innebär också stora förändringar i patientens liv och kräver betydande resurser från hälso- och sjukvården.
Varje fördröjd diagnos och varje utebliven behandling kan därför innebära en förlorad möjlighet att bromsa sjukdomen.
Njurförbundet vill se ett nationellt riktlinjearbete
Mot den bakgrunden har Njurförbundet tillsammans med Svensk Njurmedicinsk Förening lämnat in en begäran till Socialstyrelsen om att utarbeta nationella riktlinjer för kronisk njursjukdom.
– Kronisk njursjukdom berör en mycket stor del av befolkningen, samtidigt som många inte vet att de har sjukdomen. Vi har i dag bättre möjligheter än någonsin att upptäcka och behandla njursjukdom tidigt. Nu behöver vi säkerställa att dessa möjligheter kommer patienter i hela Sverige till del, säger Håkan Hedman, ordförande för Njurförbundet.
Njurförbundet vill se en vård där kronisk njursjukdom upptäcks tidigare, där patienter får tillgång till evidensbaserad behandling och där uppföljningen är mer jämlik över hela landet.
Därför är Njurföbundets uppmaning till Socialstyrelsen tydlig. Det finns ett stort behov. Det finns kunskap att bygga vidare på. Och det finns i dag bättre möjligheter än tidigare att förhindra eller fördröja utvecklingen till njursvikt. Att ta fram nationella riktlinjer för kronisk njursjukdom är ett viktigt steg för att förbättra vården för njursjuka i hela landet.