Entreprenör och filantrop

Vi ringer om varandra flera gånger under veckan. Skickar sms fram och tillbaka och bokar nya tider för samtal. Paul Frankenius är en upptagen man med eget investmentbolag, fastighetsbolag och flera bolagsstyrelseposter. Sista veckan i november är det dessutom stipendieutdelning hos Stiftelsen för njursjuka, en stiftelse som bildades av Pauls vänner för att uppmärksamma hans femtioårsdag. I år är det tio år sedan så ett jubileum gjorde att det var särskilt bråda dagar.

Men då vi till sist får tid till vårt samtal är allt jäkt påfallande frånvarande. Det är söndag eftermiddag och han har gått en lång promenad med Morris, familjens danska gårdshund som de haft i tolv år. Det är gråkallt, fuktigt decemberväder i Borås, men Paul talar bara lyriskt om den syrerika luften.
Till Borås flyttade han 1982 för att läsa textil och börja som trainee i klädkedjan JC. Han föddes i Båstad men under uppväxtåren flyttade han runt med sina föräldrar och sina två bröder. Det blev även en vända i Hong Kong innan han slog rot i textilstaden, präglad av en entreprenörsanda där han känner sig hemma.

Paul är en känd profil i hemstaden, omskriven som ”modemogul” och ”klädkung”. Mycket riktigt startade han sin bana som inköpare och sedermera inköpsdirektör och vice vd för JC och fortsatte sedan som företagsledare och delägare i KappAhl och andra välkända modemärken. Med tiden lockade det mer att ha ägarinflytande och han började investera, gå in som partner i olika företag och grundade sitt eget investmentbolag. Ett av skälen till skiftet var att hans njursjukdom började ge symtom.

Både han och hans tvillingbror har cystnjurar som upptäcktes redan i sjuårsåldern. Men först när Paul var 36 blev värdena sämre och han började känna trötthet, klåda och illamående. Då var han mitt i karriären och hade två små barn. Han fick starta med peritonealdialys, PD, och kunde fortsätta jobba, resa och ha behandlingen med sig.
– Det kom pang bom. Jag hade stort ansvar för JC då och reste jättemycket. Men jag bestämde mig för att försöka fungera normalt och tror jag besökte 30 länder under den perioden med PD.
På den här tiden var det bara nära anhöriga som kom i fråga för njurdonation. Några testades men passade inte så Paul fick vänta på en njure från en avliden donator. När han väl fick sin transplantation efter två år i dialys upplevde han det efter en kort tids problem som fantastiskt.

– Njursjukdomen har gjort att jag har lättare att finna kraften genom att se det goda i det andra gör, och kunna träda tillbaka. Jag är bättre på utveckling än på kontroll. Jag är mer en strateg, och har lätt för att arbeta tillsammans med andra kompetenser. Insikten ser jag som en sorts sjukdomsvinst – att hitta situationer där man kan utnyttja sina styrkor och låta andra göra det de är bra på tror jag är ett gott råd.

Den första njuren fick han behålla i nio år. Sedan blev det dags för PD igen. Paul fortsatte att jobba och utveckla sin affärsverksamhet samtidigt som han var öppen med sin sjukdom och behandling. Det förekom att han satt med på konferenser och hängde dialyspåsen på dörrkarmen så alla såg hur det gick till. Det väckte frågor hos dem som var med och många undrade om han inte skulle få en ny njure snart. Han gjorde situationen klar för alla som frågade och genom öppenheten spred det sig i hans nätverk att han behövde en ny njure. Det ledde till att många hörde av sig spontant och erbjöd sin njure till Paul, utan att han ställde frågan direkt.
– Kanske var jag undermedvetet taktisk. Jag kan i alla fall konstatera att det var hjälpsamt för mig att göra min situation känd, och det är ett råd till andra som behöver en levande donator.

Utnyttja dina styrkor och låt andra göra det de är bra på

Det blev till slut kollegan och nära vännen Leif Almqvist som fick donera sin njure 2005. Och Leif är i dag ordförande i Stiftelsen för njursjuka, som nära vänner och affärskollegor gav Paul i 50-årspresent 2008. Stiftelsen ger ekonomiskt stöd till behövande njursjuka och bidrag till patientnära forskning samtidigt som den stödjer stiftelsen MOD för att öka organdonation. Hittills har stiftelsen delat ut 5 miljoner i forskningsbidrag och social hjälpverksamhet. En bättre present kunde han inte ha fått. Önskan att göra gott och hjälpa andra kom tidigt i och med hans egen sjukdom.

– Livet blir tuffare med njursjukdom. Det har jag sett på nära håll. Jag själv har haft energin att skapa förutsättningarna för ett bra liv och jag är tacksam för det, men jag kan känna skuld gentemot alla som inte har haft det så lätt. Det är hög risk att man blir sjukskriven, går på halvfart och även att man mister relationer.
I år blev det alltså tioårsjubileum för Stiftelsen för njursjuka. Och Paul själv har fyllt 60. Det var ett mål han hade i livet att uppnå den åldern. Nu tänker han ta ett år i taget.

Njuren som han fick transplanterad 2005 blir sakta sämre. Han börjar känna av det, får lättare infektioner och förkylningar tar hårdare. Värdena går sakta ner. Han arbetar som tidigare och har valt att fortsätta resa i jobbet, men försämringen beskriver han pyrande. På sikt önskar han att kunna få en transplantation till.
– Ett fantastiskt stöd för mig i mitt liv är Ulrica. Jag är väldigt glad för äktenskapet. Om jag inte hade blivit sjuk hade jag kanske inte uppskattat det på samma sätt, men nu är jag så tacksam att jag har fått vara gift med henne i 31 år. Hon ger mig styrka.

Tacksamheten över livets gåvor som inte är att ta för självklara, som en positiv energi och förmågan att se den stora bilden, spiller över på önskan att engagera sig i samhällsutvecklingen och hjälpa fler.
– Egoismen ökar idag men det finns en stark motrörelse av godhet, och det gillar jag. För att vi ska få utväxling på all den goda kraft som är på frammarsch är det viktigt att hitta sätt att stötta varandra och samarbeta.
Både genom sina bolag och privat har han investerat och engagerat sig i stiftelser och initiativ på olika sätt för att göra mer nytta, bidra till mindre grymhet, bättre miljö och ökad livskvalitet för sina medmänniskor.

Text: Sara Norman • Foto: Frankenius Equity AB