Namn: Roy Rizk Ålder: 31 år Bor: Lägenhet i Alby i Botkyrka
Hälsa: Kronisk njursvikt stadium 5. Går i bloddialys sedan 11 år tillbaka.
Aktuell: I pjäsen ”Bra där!” vid Uppsala Stadsteater, nypremiär 19 april,
och i tv-serien ”Älskade Samir” som kommer på SVT i maj/juni.
Fyra gånger i veckan, fyra timmar per gång. I över tio år. Det tål att tänkas på. För skådespelaren Roy Rizk, 31 år, innebär det att en tredjedel av hans liv har kretsat kring dialysbehandlingen. Att lägga all den tiden på sin behandling har väckt ett sug att maxa livet utanför sjukhusets väggar. Att leva fullt ut. Sjukdomen och dialysen innebär visserligen sina begränsningar. Men utmaningarna har triggat Roy att våga ta chanser som dyker upp i ögonblicket. Han har många historier att berätta. En av dem har tagit honom närmare sina drömmar.
För några år sedan hörde en gammal bekant av sig, en musiker som höll på att planera nästa video för sitt hiphopband. Han tyckte att Roy skulle passa perfekt för en liten roll i videon. Roy, som inte hade någon tidigare erfarenhet av vare sig musikproduktion eller filminspelning, blev nyfiken och tackade ja. Musikvideon öppnade dörren till en helt ny värld.
Roy växte upp i Stockholmsförorten Alby med mamma, pappa och fyra syskon. Skolan gick sådär och betygen blev halvdana. Efter skolan blev det jobb i pappans café i Alby centrum, ett par år i en inredningsbutik och som kock. Men drömmen sedan han var liten var att bli skådespelare. Det skulle visa sig att den erfarenhet och särskilda know-how som uppväxten har burit med sig är efterfrågad, när livet i förorten ska gestaltas på film eller scen.
När Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2018 skulle sätta upp en pjäs om ett gäng unga förortskillar ringde regissören, som hade sett musikvideon på Youtube, och ville att Roy skulle gå på casting. Han fick en roll i pjäsen, anställning på Stadsteatern och kände att han hade hittat sin plats i livet.
Jag har mognat och blivit smartare.
Lärt mig hur livet är.
I tonåren hade han kommit in i kriminella kretsar med droger och brott, och han har avtjänat ett år på öppen anstalt, dömd för vapeninnehav. Om detta har han berättat bland annat i boken Mitt ibland oss och i talkshowen Carina Bergfeldt i SVT.
– Jag hade just kommit ut från fängelset när jag blev anställd på teatern. Hon som anställde mig tog en risk, det var stort att jag fick den chansen, att hon trodde på mig. Det är sällan vi från orten får en chans.
Det kriminella livet har han lämnat bakom sig, och hans fallenhet för skådespeleriet har gjort att det har rullat på efter scendebuten, med mer teater och även ett par roller i tv-serier som kommer till våren. Tack vare flexibla tider har det gått bra att kombinera med dialysen.
Roy var 20 år och tyckte att han hade bästa livet innan njursjukdomen slog till, plötsligt och skoningslöst. Han hade känt sig trött ett par veckor och träffat en läkare för ryggont, utan att det hade upptäckts. En kväll när han var med kompisar på stan svimmade han. En kompis körde honom till sjukhuset där blodprov visade att njurarna var helt utslagna. Han fick akut en central dialyskateter, CDK, inopererad. När han vaknade upp från operationen satt en sjuksköterska och höll hans hand. Hon berättade att han måste börja med dialys.
– När jag såg CDK:n på bröstet och hörde henne berätta fick jag en chock. Och första perioden med dialysen var riktigt jobbig, minns Roy.
Sjuksköterskan som hållit hans hand jobbade sin sista arbetsdag på sjukhuset den dagen. Men de fick en speciell kontakt och fortsatte att träffas. I flera år blev hon ett viktigt stöd. Många gånger tyckte han att njursjukdomen hade förstört livet.
– Innan kände jag mig stark och fri. Jag kunde vara spontan och göra vad som helst. Med dialysen blev det skillnad som natt och dag. Allt är planering, jag får inte äta vad som helst och kan inte dricka så mycket jag vill. Jag har förlorat mycket, missat många chanser.
Orsaken till njursvikten är oklar, men Roys yngre bror är också njursjuk och började i peritonealdialys vid 12 års ålder. Strax efter att Roy blev sjuk fick hans lillebror en ny njure. Efter tre år i dialys var det Roys tur att få en transplantation. Samtalet från transplantationsavdelningen kom på natten när han satt med sin tjej i soffan och såg på tv.
– Jag fattade först inte att det var sant. Sen – vi hoppade av glädje, och hon körde mig till Huddinge sjukhus. Direkt när jag vaknade efter operationen kissade jag, för första gången på tre år. Jag började gråta floder av glädje.
Bara dagar efter transplantationen fick han veta att det var något som inte såg bra ut. Roy fick aldrig komma hem med sin nya njure. Efter tre veckor opererades den bort, och han fick återgå i dialys. Då kände han att han inte ville leva längre. Men sjuksköterskan som han hade lärt känna första dagen på sjukhuset stöttade honom.
– När hon sa något, det betydde allt. Hon lärde mig att ge mig själv uppmärksamhet och att bygga upp mitt självförtroende igen.
Efter transplantationen utvecklade han antikroppar, som har gjort det svårt att hitta en ny njure som hans kropp skulle acceptera. När han åtta år senare ser tillbaka, konstaterar han att sjukdomen och dialysen har danat honom, gett honom respekt för livet.
– I allt dåligt som hände blev jag en ännu bättre människa. Jag har mognat och blivit smartare, lärt mig hur livet är. Och jag möter andra med mer respekt nu.
Han har valt att fortsätta med dialysen på sjukhuset, tillbringar tiden med att se filmer och läsa manus. Han trivs på avdelningen och känner att stödet från personalen är ovärderligt. Flera har varit med i många år.
– Jag känner mig inte så säker någonstans som där. Om jag var miljonär skulle jag bjuda dem vartsomhelst i världen.
Lediga dagar utan dialys njuter han av livet. Äter god mat och går ut och går i naturen. Skogen, dofterna, fåglarna gör att alla jobbiga tankar försvinner.
Roy tillhör nu en av alla de som väntar på en ny behandling som ska göra en transplantation möjlig. Han hoppas att det sker snart.
Text: Sara Norman
Foto: Maria Rosenlöf
ANTIKROPPAR
Mer än var tionde person som väntar på en ny njure är högsensitiserad, vilket innebär att de har höga nivåer av antikroppar som försvårar transplantation, då immunförsvaret skulle stöta bort det nya organet. Sedan 2021 finns ett läkemedel (imlifidas) som kan ges, som tillfälligt sätter ner immunförsvaret inför transplantation. Många väntar ännu på att få den nya behandlingen